Tusen och en natt del 2

Rune Persson berättar

Rune Persson, född i Växjö 1929, arbetade 1954-1980 som ljudtekniker på skivbolaget Metronome i Stockholm. Här spelade han in hundratals artister och många av skivorna tillhör idag de mest klassiska i svensk musikhistoria. Merparten av inspelningarna gjordes under ledning av bolagets producent Anders Burman. Men Rune Persson gjorde också många inspelningar, framför allt live-inspelningar, helt på egen hand. Följande är utdrag från intervjuer gjorda 2005-2010 och finns för lyssning i sin helhet på Smålands musikarkiv.

Rune Persson i Metronomestudion 1964

Monica Zetterlund


”Det förekom rätt ofta att vi gjorde inspelningar åt andra bolag. Jag spelade in Sakta vi gå genom stan hösten 1961 för skivbolaget Philips. Inspelningen gjordes med musiker och Monica i studion samtidigt. Musiker var George Riedel, Yngve Sandström, Egil Johansen, Bengt-Arne Wallin och Jan Johansson. Inspelningen gjordes på två kanaler. Jag gjorde många andra inspelningar med Monica men det var bara en skiva med henne som kom ut på Metronomeetiketten. Hon är en av mina favoritsångerskor och en annan inspelning med henne som jag gärna återvänder till är Den sista jäntan som gjordes för Knäppupp. Bengt Hallbergs orkester står för musiken”.

Cornelis Vreswijk


”Jag minns den gången då han och Fred Åkerström kom till studion. Fred ville spela in några av Cornelis visor. Då Cornelis framfört ett par tre stycken tyckte Anders Burman att Cornelis skulle få göra en egen skiva. Fred blev inte glad. Det blev sedan många inspelningar med honom och det var en artist som det alltid var lätt att arbeta med. Han kände ju till blues och jazz, så vi var på samma gata. Då Ångbåtsblues skulle spelas in var den inte färdig utan musiken blev mer eller mindre till i studion. Från början var den inte tänkt som en jazzvals men den satt som en smäck. En annan fin inspelning är den som gjordes med honom, Fred Åkerström och Ann-Louise Hanson den 4 december 1965 i Stockholms konserthus. Och ”Cornelis sjunger Taube” är jag också mycket nöjd med. Och på tal om Fred Åkerström så spelade jag in ”Jag ger dig min morgon”. Då han fick höra den färdiga mixningen var han så belåten att jag fick köra den ett par gånger för honom”.

Jailbird Singers


”De satt i fängelset på Långholmen. Någon som hört trion där hade kontaktat Anders Burman och de fick permission att komma till studion under en dag. Två civilklädda poliser satt med under hela inspelningen. Det blev tolv låtar och jag tror att alla mer eller mindre satt på första tagningen. Det var ju viktigt att allt skulle hinnas med under en dag. Jag hade precis fått en ny kompressor av märket Fairchild. Den testade jag på låten Där björkarna susa och använde den alldeles för mycket. Gitarrsolot ligger på för hög nivå. Men å andra sidan är det en inspelning som sticker ut. Det kanske nu också kan nämnas att den kände amerikanske banjospelaren Tom Paley medverkar på några spår”.

Count Basie


”Jag har gjort många jazzinspelningar. En av de mera minnesvärda är den som gjordes i augusti 1962 på Gröna Lund med Count Basie och hans orkester. Inspelningen gjordes för det amerikanska skivbolaget Roulette. Jag hyrde en möbelbuss och tog med mig från studion det som behövdes. Under den första konserten med bandet gjorde jag en provinspelning för att kontrollera att mikrofoner och allt annat blev rätt. Efteråt kom Basie in i bussen och lyssnade en stund. Han nickade sedan belåtet och var mycket nöjd. En annan storhet jag haft glädjen att arbeta tillsammans med är Quincy Jones. Och vi får ju inte glömma ”Aura” med Miles Davis. Jag var inte med om inspelningen men fick göra en master till skivan som kom 1985. Då hade jag sedan fem år tillbaka slutat på Metronome och var frilansare”.

Casino


”Detta är en liveupptagning som gjordes 1974 på Intima Teatern i Stockholm. Jag byggde upp en vrå för utrustningen på läktaren och såg nog fem föreställningar innan inspelningen gjordes. Jag hade fått ett manus och gjorde anteckningar. Själva inspelningen gjordes sedan på två kanaler och efteråt klipptes de bästa bitarna ihop till en dubbel-LP. Det var en så kallad crazy-revy och ibland kunde publiken vara rätt högljudd. Så det gäller ju då att se till att skratten blir lagom starka på inspelningen och att man får till den rätta atmosfären”.

Siw Malmkvist


”Hon var ett naturbarn och alltid bra. Men, särskilt i början, fick vi göra många tagningar och sedan klippa ihop. Det var precisionsarbete med sax eller rakblad. Det blev många inspelningar med Siw. Nästan alla hennes klassiker ”från den gamla goda tiden” var jag med om. Och det var det många fina orkestrar som medverkade på hennes skivor. Arrangörer kunde vara Bengt Hallberg, Carl-Henrik Norin, Harry Arnold eller Hans Wahlgren. Då jag spelade in Tunna skivor hade vi byggt en ny ekokammare. Kanske jag använde det lite väl mycket. Kom in i mitt hus gjorde hon tillsammans med Cornelis och då spelade Anders Burman trummor”.

John Holm


”Jag var ljudtekniker tillsammans med Åke Eldsäter på John Holms första LP ”Sordin” som spelades in 1972. Vi hade precis byggt om studion och jag minns att bandet bar in jätteförstärkare och John Holm kunde hålla på ett bra tag med att få till rätt ljud. Anders Burman som var producent hade inget lätt arbete med att få ihop det. Då låten Ett enskilt rum på Sabbatsberg skulle spelas in ville John Holm ligga under ett bord i studion och sjunga. Det var inga problem att rigga upp mikrofonen men det blev ju en lite annorlunda inspelning. Hans andra LP var jag också tekniker på, då tillsammans med Janne Hansson och Michael B. Tretow”.

Pugh Rogefeldt


"Det blev en hel del inspelningar med Pugh. LP-skivorna ”Pugh on the rocks” och ”Bolla och rulla” spelade jag in helt och hållet själv. Michael B. Tretow, som jag för övrigt lärde grunderna i yrket, jobbade också mycket med honom. Jag minns en gång då Pugh ville ha med ett munspel som skulle låta Chicagoblues. Han hade suttit hemma på sin kammare och gjort inspelningar på en enkel bandspelare. Men vi fick inte till det, så jag sa åt honom att ta med bandspelaren till studion. Det blev det riktigt bra då vi spelade upp munspelet genom bandspelarens högtalare. Det var en frisk fläkt i det svenska musiklivet då Pugh kom”.

Povel Ramel


”Povel har jag spelat in både i studio och live. Första inspelningen var nog Sorglösa Brunn. Sedan blev det många gånger och han var alltid väldigt bra att samarbeta med. Ganska tystlåten och inte det minsta dominant. Jag minns att jag spelade in en av hans revyer en gång. Så snart Povel visade sig på scenen gapskrattade en kvinna i publiken genomträngande. Den inspelningen kunde inte komma ut på grammofonskiva. Den kvällens arbete var till ingen nytta. Det fick bli en ny inspelning. Om man ska gå till mitt arbete med Povel Ramel så är en av mina favoriter Birth of the gammaldans som gavs ut på skivmärket Knäppupp”.

Rune Persson - Växjögrabben som spelat in världseliten

Från boken Tusen och en natt