Där gingo två jungfrur i Rosende lund , De plockade bladen så gröna , Den ena hon var så hjerteligen glad , Den andra var sorgsen och bedröfvad . Den rika hon sade till den fattiga så : Hvarför är du så bedröfvad ? Anten har du mist din fader eller mor , Eller har du bortmistat din ära ? Jag har inte mistat hvarken far eller mor , Men Herren bevare min ära . Jag sörjer mest för fager ungersvenn Som har hållit oss bägge så kära . Aldrig kan du fager ungersvenn få , Dertill är du för fattig , Han tager väl mig som rikedomar har , Den fattige får söka sin like . Ungersvenn han var inte längre derifrå Än han hörde de orden de talte ; Han sade , Gud Fader han gifve mig nu råd Hvilkendera af dem jag skall taga . Ungersvennen han steg upp af busken der han låg , Tog fattiga jungfrun vid handen : - Herre Gud låte både dig och mig På jorden få lefva tillsammans . Ungersvenn , Ungersvenn , Hvad tar du dig för Som tar fattiga flickan vid handen , Och inte tager mig som rikedomar har Och lemnar den fattiga vid stranden ? Tager jag dig som rikedomar har Och lemnar den fattiga på stranden , Så går hon der i alla sina dar Och fäller så modiga tårar !