Een bonde altijd banna sin qwinna , för hon altijd skulle wara hemma , Och han war på logen i skogen Kiörde , bar hem wädh , släpade och redh , där åth vart han wredh , Sijn märr han altijd klappa och bösta , ath korparna sig där åth månde trösta . Han sade till sijn hustru : ta fram kiärran , Sala , bind' upp töhmen , spänn för märran , Jagh wil nu både ysta och sysla , Rätt så wäl som du , achta ! hocken fru , eller mener du , Att jagh ey kan baaka och kooka , Ja rätt så wäll som du , din bonde tooka . Sätt ehr Fru på kiärran till att kiöhra , Och säg så , hwad för sysslar nij plä giöra , Jomen , du skall baaka och kooka , Kiärna , ränsa miöhl , akta barna wähl , Kåen skal du binda och wehl achta , Medh gååsungnen på taake gack sachta . Sänn fråger han hwar han då skal taga Kohlen och dhet andra han skal laga , Jomen , du skall plåcka och hacka , Alt dhet som grönt är , både här och där , plåcka allt i säär , Lägg dhit barn ii vaggan när dhet skrijker Sedan du med syslana forsöcker fijker . Nu lägger hon yxan uppå nacken , Och kiöhrer så ett stycke upp i backen Hugger wädh af hassle på lasse , släpper märn i bäth , ther att blifwa feet , ty hon full wähl veth , Huru han förståår sysslana i husse , Knaftt kun han skilja mörkret ifrån liusse . Först wagger han barnet att dhet såmnar , Och lägger på ett hynde . att dhet kåfnar , Sijn gröna yllen siorta sönder hacker , Sätter grytan på , tar så hyndet fråå , roopa : särra nå , Barn är nu räda dödher blifwit , Nu sörgar han ock gåår helt bedröfwat . I ungen första insättningh , han sätter , Fläska kom i hoog , läppsa efter , skiär thet när af haken , lägger på trööskullen , tapper öhl medh skuhm , slåår i torstig mund , sädan köm hanss hund , Stahl bort flesk[et] , och lop dädan efter löper bonden hadde tappen i Näfwan . När han kom till ugnen , brödh war upbrunnit , När han kom till boden , ohl war uthrunnit , ylne siortan han pöste , han öste han rope , särra nå , jå nu räcker han på å war får jag rå Sätter så flera kaker och baker , Mädån ban han köen upå take . I hoornen han då gäässungarna binder Kring om sig , och utan all hinder , Up i tunnen stamper och tramper , Kiärnan på nackan hang , han har grässlan i hand ! Luten så medh hufwud åth backen . Ko'en föll uth för take full fager bonden up til take hon drager , Dher han sädan hänger och slänger , både af och an , kiärnan på nacken hang , han har grässlan i hand , Där han sädan hänger och låter För giärningarne qvider och gråter . Hustrun kommer från skåggen med kiärran , Låsse löste af släptte märran binder på sigh hufwan , går åth stufwan , Får hon bånden sij , hon råppar särra , tri , fahnen tagh digh weh , Hwem hafwer digg till taka updraget [ och ] Allstadz i huuset illa laget . Bånden råpa , kiäre hiertans qvinna , Köhr aldrig i skoggen uthan blif hemma , jag wil nu både hugga och hacka Köra hijtt och dijtt , och det meds all flijtt , till digh står all min lijtt , Att du will nu hielpa migh från taake jag skall digh gie skiäl för omaake . I dagh så har jagh illa huuserat , Illa i wårt wijsthuus hantherat , Barne har jag söfwat och köfwat , Gud hielpe oss så wijst , min lilla hiertans barne har wij mist Brödh är [ eij bakadt men ] upbrunnit Fläsket tog wår hund , hwem har dhet funnit ? Mijn gröna yllessiorta i grytan är kocka , Flöten i miöhlet har jag skaaka , jag tänckte fuller heller , wara snäller , Än så illa giöra , och migh få uthföra , I skå nu aldrig köhra , Förlåt migh min lilla hiertans qvinna , Kiör aldrig i skoggen uthan blif hemma .