Styvmodern

]> Styvmodern Dead mother returns to provide for her children Moderen under mulde Linnéuniversitetet Conversion to Menotic XML Eleonor Andersson Linnéuniversitetet Linnéuniversitetet Växjö 33 AB A 68 Äldre episka visor (Medeltida ballader) - Naturmytiska visor<note></note> På KB Vs 3:3 nr 160 B finns en av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius gjord melodiutskrift underlagd med text till strof 1 på en pappersremsa som klistrats in överst på manuskriptsidan. Denna melodiutskrift har här använts som källa. Nedanför den inklistrade remsan finns en renskrift av stroferna 15 och 18 gjord av George Stephens. En avskrift gjord av George Stephens av melodin och texten på Vs 3:3 nr 160 B finns på Växjö stadsbibliotek, George Stephens manuskriptsamling (GSMS) 93. För de relationer som finns mellan manuskripten Vs 4, s. 285, 287, Vs 3:3 nr 160 B och GSMS 93 se de forskarkommentarer som finns under vistexten. /Senaste uppdatering: 20121120. EA Omkvädet utskrivet i strof 1 och 20. Ett repristecken står efter strof 1:1. Strof 1:3, 5:1, 6:2, 13:2, 15:1: "och" förkortat till "o" med ett streck ovanför. Strof 1:3: "skön" förkortat till "sk." Strof 4:2: "någon" ms "ngn". Strof 5:2: Ovanför "D" i "Dröjenborg" står "F?". Strof 6:1: "Dröjenborg" förkortat till "Dröjenb." Strof 11:1: Ovanför "din" står "m.?". På KB Vs 4, s. 285 finns en skissartad notskrift som strukits över. Bredvid skissen är en remsa bortklippt. Denna remsa har klistrats in på KB Vs 3:3 nr 160 B som här används som källa för melodiutskriften. Ms saknar klav, taktartsbeteckning och taktindelning. Lodrät streck anger frasslut. Textunderläggningen i första frasen är något oklar för att tolka anpassningen till respektive not. System 1, not 1, 2 och 3: Ovanför noterna i ms står: "a a f". System 2, not 10 (b1): I ms står aiss. System 3, not 1 (a1): I ms står återställningstecken, för att ange tonen a. På raden före har ett korsförtecken använts för a1 att ange tonen b. System 3, not 2 (textunderläggning): "ädela" ms "adela". Denna variant av SMB 33 Styvmodern tecknades upp 1839 av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius i Tävelsås i Småland. Ortnamnet och årtalet finns inskrivet på ett manuskript som bevarats i samlingen KB Vs 4, s. 285 och 287. Sannolikt tecknade Hyltén-Cavallius upp både melodi och text vid samma tillfälle och vi ser på manuskriptet (s. 285, jfr faksimil) hur han försett det papper han använde för uppteckningen med två notsystem längs hela högra sidan av pappret. På dessa system har hans första försök att få ner melodin bevarats tillsammans med en mer bearbetad version av melodin underlagd med texten till strof 1. Denna bearbetade version har vid något senare tillfälle klippts ut och skiljts från primäruppteckningen. Det urklippta partiet har återfunnits inklistrat på manuskriptet 160 B i samlingen KB Vs 3:3, en samling som var tänkt som en tryckförlaga för den visutgåva som Hyltén-Cavallius omkring 1843 började planera tillsammans med George Stephens (jfr Eriksson, 2008, s. 189–223). Det är Stephens som svarat för renskriften av de två strofer (15 och 18) ur balladvarianten som finns på Vs 3:3 nr 160 B och det är också han som ovanför den inklistrade notremsan skrivit ”B. Ur en annan uppteckning, ifrån Småland, meddela vi:”. I George Stephens manuskriptsamling (GSMS) på Växjö stadsbibliotek finns ett manuskript – GSMS 93 – som utgör en avskrift av KB Vs 3:3 nr 160 B. Här är dock notutskriften gjord av Stephens på en pappersremsa som klistrats in under de tre stroferna på manuskriptet (stroferna 1, 15 och 18). Stephens kan ha gjort denna avskrift samtidigt som han gjorde den första renskriften (med största sannolikhet på 1840-talet) eller vid ett senare tillfälle under slutet av 1850-talet då samlingen Vs 3 skickades till Köpenhamn där Stephens var bosatt sedan 1851 (jfr Eriksson, 2008, s. 203–206). Namnet är inte känt på den meddelare som Gunnar Olof Hyltén-Cavallius träffade i Tävelsås 1839. Däremot vet vi genom hans självbiografiska anteckningar Ur mitt framfarna lif något om den uppteckningsverksamhet han ägnade sig åt under sommarmånaderna detta år. Han var nykläckt ”magister artium” i Uppsala och begav sig efter examen till föräldrahemmet i Vislanda dit han anlände på midsommarafton. ”Sommaren upptogs […] till stor del af glada besök hos grannarna och i Wexiö, af muntra jagtpartier med sönerna i Obyhuset och med mina slägtingar Lemcharna samt af långa utflykter, till häst eller fots, inåt de aflägsnare bygderna af vår provins.” Mycket av det han gjorde, fortsätter han, var ett ”spel på ytan […] Det blev mig allt mera klart, att min lefnads högsta lust och tillika bästa mål vore arbetet för räddandet af våra rent nationella traditioner, och jag egnade mig med en lidelsefull ifver åt forskningen på detta område.” Det var framför allt folkvisor som fängslade honom: ”Ofta vandrade jag många mil, för att under dagar och veckor spana efter en enda gammal visa […] och man måste sjelf vara ung och entusiasmerad, för att kunna fatta det nöje som jag erfor, då jag i någon undangömd torpstuga, sittande vid sidan af en 70- à 80-årig käring, lyckades att i hennes försvagade minne återkalla någon melodisk hågkomst från flydda tider, hvilken hon med gnällande röst återgaf, accompagnerad af den surrande spinnrocken.” (Hyltén-Cavallius, 1929, s. 74–75). I sin levnadsbeskrivning räknar Hyltén-Cavallius upp en lång rad orter som han besökte sommaren 1839 men Tävelsås nämns inte. Orten ligger ett par mil öster om Vislanda där Hyltén-Cavallius hade sitt föräldrahem, och kan ha varit en anhalt för honom exempelvis vid den resa han företog ”nedåt Blekinge” med återfärd över bl.a. Torsås (söder om Växjö) denna sommar (a.a., s. 75). Den närmaste vägen därifrån och hem till Vislanda bör ha gått över Tävelsås. Balladen om styvmodern hör till en av de mer populära i genren med närmare 70 kända varianter upptecknade mellan åren 1811 och 1960 (se Jonsson m.fl. [red] Sveriges medeltida ballader 1 (SMB 1), 1983, s. 453–483). Den finns också spridd i övriga nordiska länder och på kontinenten. Motivet med en styvmor som varnas för konsekvenserna om hon inte tar väl hand om de styvbarn hon anförtrotts hade länge en bister verklighetsbakgrund. Långt in i modern tid var risken mycket stor att en kvinna dog i barnsäng. Det mest praktiska sättet för mannen att ta hand om de barn hon lämnade efter sig var att gifta om sig. Att växa upp med en styvmor var ett öde som drabbade många och det kan vara en förklaring till att balladen blev populär över stora delar av Sverige (Skåne – Jämtland) samt i svenskbygder i Finland (18 varianter). En variant – SMB 33 Eb – kom ut i skillingtryck 1849 (jfr SMB 1, s. 458–459). Den typiska handlingen i balladen redovisas mycket kortfattat av Sigurd Kværndrup (Kværndrup, 2008, s. 103–104). Sven-Bertil Jansson kommenterar vidare balladtypen i Den levande balladen (1999, s. 208 m.fl. ställen). Bengt R. Jonsson redogör för de uppteckningar av balladen som återfunnits svenska källor i Svensk balladtradition I (1967, s. 760). En variant av Styvmodern – SMB 33 Ja (text) och Jb (melodi) – ingår i Sveriges medeltida ballader i urval (2000, sid 51–53; utgiven av Sven-Bertil Jansson och Margareta Jersild) som numera finns digitalt publicerad. Se referenser nedan. Några av de varianter av balladen som förmedlats i direkt levande tradition har spelats in. Matts Arnberg gjorde för Sveriges Radios räkning 1957 en ljudupptagning av den variant Svea Jansson, Nötö, Åboland hade i tradition från sin mormor Eva Gustava Jansson (1842–1929). Varianten finns upptagen i gruppen ”Ej avtryckta” som SMB 33 BK (SMB 1, s. 482). Inspelningen finns tillgänglig på CD-utgåvan Den medeltida balladen (1995, spår 42; jfr Arnberg, 1962). 1960 spelade Arnberg in en annan variant (SMB 33 Xa) förmedlad av Ulrika Lindholm, Raukasjö, Frostvikens socken i Jämtland. Inspelningen finns bevarad i Sveriges Radios ljudarkiv under signum SR Ma 58/11696:9:2. En modern tolkning av Styvmodern finns på gruppen Garmarnas CD Vittrad (1994, spår 12). Visan sjungs här a cappella av Emma Härdelin. Referenser: Arnberg, Matts (red.). 1962. Den medeltida balladen: en orientering och kommentarer till Sveriges Radios inspelningar = The medieval ballad: an outline and an introduction to the study of mediaeval song tradition as recorded on four discs produced by the Swedish Broadcasting Corporation. Stockholm: Sveriges Radio. Den medeltida balladen The medieval ballad. 1995. Stockholm: Caprice. Eriksson, Karin. 2008. En bortglömd manuskriptsamling. George Stephens efterlämnade uppteckningar. I En värld för sig själv. Nya studier i medeltida ballader, G. Byrman (red). Växjö: Växjö University Press, s. 189–223. Garmarna. 1994. Vittrad. Sundsvall: Massproduction. Jansson, Sven-Bertil och Jersild, Margareta. 2000. Sveriges medeltida ballader i urval. Södertälje/Stockholm: Gidlunds förlag i samarbete med Svenskt visarkiv. Numera tillgänglig på: http://litteraturbanken.se/#forfattare/Anonym/titlar/Ballader/sida/51/etext Jansson, Sven-Bertil. 1999. Den levande balladen. Medeltida ballad i svensk tradition. Stockholm: Prisma. Jonsson, Bengt R. (huvudred.), Jansson, Sven-Bertil (textred.), Jersild, Margareta (melodired.). 1983. Sveriges medeltida ballader 1. Stockholm: Svenskt visarkiv. Jonsson, Bengt R. 1967. Svensk balladtradition I. Balladkällor och balladtyper, Svenskt visarkivs handlingar 1. Stockholm: Svenskt visarkiv. Kværndrup, Sigurd. 2008. Ridderen, jomfruen og den tredje. Studier i Växjö-samlingens ballader. I En värld för sig själv. Nya studier i medeltida ballader, G. Byrman (red). Växjö: Växjö University Press, s. 73–144. Lindholm, Ulrika. 1960. Inspelad version av SMB 33 Xa Styvmodern. Stockholm: Sveriges Radio, ljudarkivet SR Ma 58/11696:9:2. /Boel Lindberg

Överst till vänster på s. 285 står: "fr. Täfvelsås. 1839." Överst mitt på s. 285 står: "No 56." Överst till höger på s. 285 står: "Arwidsson No 99 (11 def. )". "99" är överstruket och ovanför står: "90". I vänsterkanten på s. 285 står med blyerts "6 / " före strof 6. I vänsterkanten på s. 287 står med blyerts "X15" framför strof 17, och "X18" framför strof 20. Till höger på manuskriptet har två system för notskrift dragits upp. En del av det översta av dessa system har klippts bort. Det bortklippta partiet har klistrats in på Vs 3:3 nr 160 B (se ovan). Sverige Stockholm Kungliga biblioteket (KB) arkiv Vs 4 s. 285 s. 287 (text) Vs 3:3 nr 160 B (melodi) Styfmodren Gunnar Olof Hyltén-Cavallius Gunnar Olof Hyltén-Cavallius 1839 Småland, Tävelsås socken

Der bodde en Herre uti vår stad han fäste sig vid fru Silver i lag För ädela mö och skön jungfru . De lefde tillhopa i årena sex . 3 Barn emellan sig de fick . Sen kom det en död uti vår stad han tog bort fru Silver i lag . De små barnen de gick till fader och bad att han aldrig nånsin någon sty-fmor skulle ta . Den Herren han reste sig söder och norr Han fäste sig vid fru Dröjenborg . Fru Dröjenborg inom dörren hon steg de små barnen de stego för henne och neg . Det ena hon sparkade , det andra hon slog det tredje hon kastade ned för sin bro . Det ena gråt vatten , det andra gråt blod det tredje grät opp sin moder ur jord . Fru Silver i Lag gick till Englarne och bad att hon till jorden skulle få gå . Fru Silver i Lag inom dörren hon steg fru Dröjenborg stog för henne och neg . Och vill du tala vid herren din så sitter han uti kammaren sin . Jag vill ej tala vid Herren din för jag vill tala vid barnen små min . Ja dina små barn de lida ej nöd de sitta i kammaren och dricka sin mjöd . Jo mina små barn de lida stor nöd ty de ha aldrig fått drucket något mjöd Jag lemnade efter mig både oxar och kor men mina små barn , de få aldringen sko . Jag lemnade efter mig de bolstrarne blå men mina små barn de få ligga på strå . Jag får ej längre tid att tala med dig ty himmelens klockor , de klämta på mig . Vill du vara min barn en styfmor så ond i Helfvetet skall du hafva din dom . Vill du vara min barn en styfmor så god i himmelen skall du hafva din stol . Det ena hon vaggade , det andra hon bar . det 3dje dog i hennes försvar . För ädela mö och skön jungfru .