]> Folke Lagmansson och drottning Hillevi King lets supposed rival hang Folke Lovmandsøn og dronning Helvig <!-- Visans titel (om inte titel anges som SMB-titel ovan) --> Linnéuniversitetet Conversion to Menotic XML Eleonor Andersson Linnéuniversitetet Linnéuniversitetet Växjö 118 Ac D 233 Äldre episka visor (Medeltida ballader) - Riddarvisor<note><!-- detta note-element kan tas bort om ingen ytterligare information om kategorin ska anges --></note> /Senast ändrad: 20121120 EA Omkvädet utskrivet i strof 1, 2, 11, markerat i strof 3.
Under rubriken står George Stephens anmärkning "Ifrån Petri Rudbecks Småländska Antiqviteter, folio-hds. i Kungl Bibliotheket, ss. 298-9. - En variant finnes hos Arwidsson, II, 62. Uppteckningen består tydligen af endast ihopsatta och förvirrade fragmenter, men skönheten af en och annan vers påkallar dess utgifvande." På sidorna 410.c och 410.d finns en historiebeskrivning om Folke Lagmanson författad av Rudbeck, återgiven av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius. En kommentar till denna beskrivning står med Svend Grundtvigs piktur. På sida 410.c (med fortsättning på sida 410.d) står: Denne opskrift indledes af Rudbeck som fölger : Om Folke Lagmanson . En skiön och ganska däjelig drottning har en tid varit i Småland . Om hon varit gift eller enka , vet man nu i vår tid intet at berätta eller omtala . Denna har fattat kärlek til en vacker , artig och i alla idrotter wäl skickelig ung adelsman , som Folke Lagmanson hette , hvilken var hennes kammarherre , som vi nu nembna ; och var deras amicitia så stark , at ingen uthan döden dem kunde åtskilja . Denna unga och sköna drottningen kunde icke nog förlusta sig uti samme unge herres liufliga och hurtiga åskådande och förbemälte herr Folke kunde heller icke sig någonsin nog mätta af denna vackra drottningens outsägligen söta och delicate miner , hvilkas hemliga hållande kiärlek icke kunde längre fördöljas än ofta bemälte däjeliga drottning fant sig af sin galante hafvande , då de , at undvika all skymf och förtret , sig sammansatte att rymma af landet , och uti främmande orter sin lifstid , uti alskions ["kärlek"] och inbordes kärlek förnöta , hvarföre de ock om en natt bortrymbde , och tog drottningen med sig de bästa Clenodier och gull hon hade . Men som denna allerkiäresta vackra drottning var för sin fromhet , nåd och rättvisa mot var man i landet ganska mycket afhållen , ty tänkte vid hofvet var med sig , at någon hade henne för sin däjelighets skull bortröfvat och fördenskull alla vägar omkring at upleta sin älskeliga drottning , hvilken de igenfinna förklädd i Wriksta i Westra Härad , som den tiden Staftuna kallades , som pastor och alle gamble män intyga . då togo de drottningen straxt fatt och förde henne hem ; men Folke Lagmanson kom litet undan och samm öfver åen på en liten holme , derest han attraperades ; och som de förnummo , at han hade skiämt deras goda och vackra drottning , gällade de honom straxt utan alla nåde , hvaraf blod honom förlop , så at han på samma holme i Wriksta åå blef död och begrafven straxt derhoos , hvarest hans och de flere Folkungares begrafning och lägerstad synes med skiöna uthuggna stenar och Rune-bokstäfver , hvilka efter kiyrkan deräst upbygdes och nu inom kiyrkiogården äro at åskåda och afritningen utvisar . Det hände sig straxt derefter att drottningen födde ett fagert svennebarn , det hon Folkunge kallade efter sin älsklige Folke . Af honom är den ädle och i gamble dagar högtberömbde Folkungeslägt kombne , som altid samma nambn behållit , men desse hennes undersåtare gick så hårt till hiertat at deras skiöna drottning var skiämbd , at de läto så i förbemälte Wrikstad bygierde , som på alla kongsgårdar i riket , såga topparna af alla ekar , som skulle vara ett efterdömme , at deras högsta och bästa fru var äfven förnedrad . En slik historia berättar ock Johannes Magnus om en som hette Folke Algotson Lagmans son i Westergiötland , som våldtager herr Svante Polks dotter af Pryssen och rymbde med henne til Norige , hvaraf Folkeslägten led stor vedervärdighet . Der drottningen så gret och sörjde upran en kåstelig kiälla , som sedan varit offerkiälla . Än är en historia (wiisa) om en annan Folke Lagmansson , som med en annan drottning vid namn Hilleved tilhöll och blef hängd på Lidevadh [?] . (Nu följer visan som Stephens afskrifvit efter en afskrift.) Denne Rudbecks Indledning kom mig först tilhande, efter att min Indledning var fuldfærdig. Da tilskrev jeg Bibliothekar H. G. Klemming i Stockholm med Anmodning om, at han vilde se efter i Rudbecks Haandskrift, om der til hans mig fra Professor Stephens’ Afskrift bekjendte svenske Viseopskrift var knyttet nogen Stadfæstelse eller anden Bemækning, og herefter havde Herr Klemming den Godhed at tilstille mig ovenstaaende Udskrift, som da dels yder os en svensk Stadfæstelse af Folkesagnet, og dels viser os, at den svenske Forfatter for halvandet Hundred Aar siden alt havde Øje paa den historiske Folke Algotssön. Det smaalandske Sagn er da – ganske afseet fra den pedantiske Form hvori det findes optegnet, en Form, som mindes om den Hvenske Krönike – ganske vist meget forvansket, saa at Rudbeck endog vil gjöre to Folkes ud af een og give Sagnet en anden Oprindelse end Visen; men ret beset turde det smaalandske Sagn have en særegen Interesse ved at bekræfte Enheden af Visens Falkvar Lovmandssön og Historiens Folke Algotssön; thi jeg ser i det en Blandning af de to Sagn om samme Folke: Men hans Forhold til Dronningen og hans dervid foraarsagede Endeligt, godt om hans Römning till Norge skjön Ingerid; saa jeg kan heri kun finde en Bekræftelse paa Rigtigheden af, hvad jeg her forud har udviklet." Sverige Växjö Växjö stadsbibliotek arkiv George Stephens manuskriptsamling (GSMS) 410.a 410.b 410.c 410.d Folke Lagman George Stephens rubrik, inledande kommentarer och balladtexten troligen Gunnar Olof Hyltén-Cavallius sida 410.c och övre halvan av sida 410.d Svend Grundtvig rubrik på sida 410.c och nedre halvan av sida 410.d Ca 1840-1850
Folke Lagmansson tienar i konungens gård , och Drottningen honom åstundar ; hon låter honom giöra en kjortel så god , och virkad af gullet det röda . Gud nåde dig Folke liten Lagmanson ! Du skulle med mig af landet bortrymma . Konungen talte til en af sina Svenner , til en och icke til flera ; Folke Lagman han tienar icke vår gård han tienar vår Drottning för nära . Så togo de Folke liten Lagmanson ville lägga n i en spiktunna , Fram så kom Drottning Hillevad , och båda hennes ögon de runno . Illa gå I åt Folke liten Lagmanson ! den yppersta här är uti Råde . Jag hörde Folke liten Lagmanson så svårliga vara i våde . Nu hörer jag Folke liten Lagmanson bland andra Riddare tala ; mig tyckes det är den bästa näktergal som flyger öfver berg och dalar . När jag hörde Folke liten Lagmanson bland andra Riddare i Tinge , mig tycktes höra den skiönaste klocka man kunde i verlden med ringa . Död blef Drottning Hillevad och lagder uppå förgyllande bår : Ute stod Folke liten Lagmanson , han fällde så modelig tar . Här til har jag tient i konungens gård , de kalla mig Folke liten Lagman ; nu tjenar jag här för hån och spott . Den vilje vi låta uphänga . Så togo de Folke liten Lagmanson . De ledde honom söder om by . Så fick han se de galgeträd , och alla så voro de ny . Gud nåde dig , Folke liten Lagmanson ! du ha skolat med mig af landet bortrymma .