]> Kärestans död Man informed that his betrothed is ill arrives to find her dead Kærestens død <!-- Visans titel (om inte titel anges som SMB-titel ovan) --> Linnéuniversitetet Conversion to Menotic XML Eleonor Andersson Linnéuniversitetet Linnéuniversitetet Växjö 133 FFb D 280 Äldre episka visor (Medeltida ballader) - Riddarvisor<note><!-- detta note-element kan tas bort om ingen ytterligare information om kategorin ska anges --></note> En annan uppteckning av samma ballad efter Anna Ehrenström finns i Kungliga biblioteket (KB), Vs 2:1, s. 62–63. Om relationen mellan denna och den variant som publiceras i denna visdatabas se vidare forskarkommentaren nedan. En avskrift av källan KB, Vs 3:4 nr 185 A gjord av George Stephens finns i Växjö stadsbibliotek, George Stephens manuskriptsamling (GSMS) 144. Omkvädet utskrivet i strof 1 och 12, markerat i strof 2. Strof 9:1: "vatten och land" överstruket, och ovanför står med Stephens piktur "sju konungariken". Under strof 9:1 står överstruket: "ja rest i sju konungariken". Strof 9:2: "se" har Stephens piktur. Strof 11:1: radens sista ord "och" är överstruket. Strof 11:2: första ordet "Och" har Stephens piktur. Efter strof 11 är ungefär halva begynnelseraden för strof 12 ("men ingen sorg tvingar mig s.") överstruken p g a felskrivning. Ms saknar klav, tonartsbeteckning, taktartsbeteckning och taktindelning. Lodräta streck anger frasslut. System 1, not 3 och 4: överstrukna troligen p g a felskrivning. System 1, mellan not 9 och 10: ovanför notsystemet står en punkterad halvnot. System 4, not 1 och 2: båda rättade från d2 till h1 resp c2. Rättningen förtydligad genom att det under dessa noter står "h c". Textunderläggningen: Omkvädets stavelser är fler än i textstrof 1. Meddelare till denna variant av Kärestans död är Anna Ehrenström f. Gråberg (1786–1857). Uppteckningen av hennes variant föreligger i två utskrifter. Den ena av dessa (SMB 133 FFa) finns bevarad i KB Vs 2:1, s. 62–63. Här ingår den i ett större parti av uppteckningar efter Ehrenström som totalt omfattar 19 vistexter utskrivna av en okänd hand. Bengt R. Jonsson gör i Svensk balladtradition I (1967, s. 550–552) ett försök att tidsbestämma dessa uppteckningar och kommer fram till att de sannolikt tillkommit under perioden 1820–1837. I en fotnot tillägger han att denna tid möjligen kan snävas in till tidspannet 1820–23 (a.a., s. 550–551). Samtliga visuppteckningar efter Ehrenström i denna källa saknar melodier. Den andra uppteckningen (SMB 133 FFb) av Kärestans död efter Anna Ehrenströms föredragning gjordes av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius i december 1842 och vid detta tillfälle nedtecknades också melodin (Jonsson, 1967 s. 551). Uppteckningen med såväl text som melodi finns bevarad i KB, Vs 3:4 nr 185 A och ansågs sannolikt av Hyltén-Cavallius och George Stephens som så prydlig och lättläst att den direkt kunde läggas in bland de tryckförlagor till en vissamling som de sammanställde under 1840-talet. Senast i samband med att den lades in i Vs 3 gjorde Stephens de korrektioner och tillägg till uppteckningen som beskrivits ovan under ”Anmärkningar på manuskriptet”. De relativt små skillnader som finns mellan de två uppteckningarna av texten till Kärestans död efter Anna Ehrenström kan förklaras med att de gjordes vid olika tillfällen och av olika personer. I den tidigaste uppteckningen har exempelvis omkvädet uppfattats som ”Förr romme-romme-romme-romme-romme-rej”. I strof 4 heter det vidare ”då tänkte jag allrakärestan var döder” och i följande strof ”Då red jag mig lite bättre fram”. I strof 7:2 står det ”grafvarna grafvas”. Strof 9 i Hyltén-Cavallius uppteckning har i den tidigare uppteckningen hamnat som strof 10 och raderna har kastats om: Hennes like finns inte i detta land/ej heller i sju kungarike. Den sista strofen lyder slutligen: ”Och ingen sorg tvingar mig så hårdt/ men denna tvingar mig till döden. Anna Ehrenström var född i Hemse socken på Gotland. Föräldrar var lagmannen Christian Gråberg och Magdalena Tofftén. En bror, Jacob Gråberg (1776–1847 adlad i Italien som Jacob Gråberg di Hemsö) var diplomat och konsul i bl.a. Italien, Marocko och Tanger och Tripolis men också flitig skriftställare. Anna Gråberg gifte sig 1812 med officeren Nils Ludvig Ehrenström. Äktenskapet upplöstes 1823. Hon flyttade omkring 1830 till Stockholm där hon fram till sin död försörjde sig som kringvandrande bokhandlerska. Hon gav 1830 ut diktsamlingen Skaldeförsök och 1852 Hundarnes klagosång (Berg & Stålberg, 1864–66, s. 121–122; Henriksson & Eriksson, 2006, s. 31 ff.). Det är sannolikt mötet med henne som Gunnar Olof Hyltén-Cavallius skriver om i ett brev till sin far i december 1842: ”Jag har nyligen fått tag på en gammal käring, som skaffat mig många nya folk-wisor.” (Jonsson, 1967, s. 551, fotnot 48). Stephens avskrift av Ehrenströms variant av Kärestans död (GSMS 144) kan ha gjorts på 1840-talet då Stephens och Hyltén-Cavallius tillsammans arbetade med att få fram en tryckförlaga till en utgåva av folkvisor eller möjligen under senare delen av 1850-talet i samband med att samlingen under en tid var utlånad till Stephens som då var bosatt i Köpenhamn (se vidare Eriksson, 2008, s. 196 ff.) Typen SMB 133 Kärestans död kommenteras av Sigurd Kværndrup i den genomgång av ballader i GSMS som gjordes 2006–2007 (Kværndrup, 2008, s. 117 f.). Sven-Bertil Jansson ger en fyllig beskrivning och analys av balladtypen i Den levande balladen (1999, s. 90–93, 231). Se också publicerade uppteckningar A–Z av balladtypen SMB 133 Kärestans död i Jonsson m.fl. (red) Sveriges medeltida ballader 4:1 (1996, s. 11–45). Bengt R. Jonsson utreder slutligen förhållandet mellan det stora antal uppteckningar av balladens som återfunnits i nordiska källor i Svensk balladtradition I (1967, s. 763–764). Jonsson menar att visan i nordisk tradition utgör en översättning av den tyska visan ”Graf und Magd” och hänvisar till utgåvan Erk, L. & Böhme, F.M., Deutscher Liederhort, nr 110 (1893–94). Referenser: Berg, P. G. & Stålberg, Wilhelmina (red.) (1864-1866). Anteckningar om svenska qvinnor. Stockholm: P. G. Berg, s. 121–122. (http://runeberg.org/sqvinnor/0147.html). Ehrenström, Anna. 1830. Skaldeförsök. Wisby: u.f. ––––––––– 1852. Hundarnes klagosång. Stockholm: Kihlberg. Eriksson, Karin. 2008. En bortglömd manuskriptsamling. George Stephens efterlämnade uppteckningar. I En värld för sig själv. Nya studier i medeltida ballader, G. Byrman (red). Växjö: Växjö University Press, s. 189–223. Erk, L. & Böhme, F. M. 1893–94. Deutscher Liederhort 1–3. Leipzig. Henriksson, Christina & Eriksson, Emma. 2006. Spegel, spegel på väggen där: En studie kring balladens textliga funktion i kvinnliga traditionsbärares liv under 1800-talet. Växjö: Växjö universitet, kandidatuppsats (http://lnu.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=2&pid=diva2:206878). Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof. 1929. Ur mitt framfarna lif. Hågkomster och anteckningar. Stockholm: Norstedts. Jansson, Sven-Bertil. 1999. Den levande balladen. Medeltida ballad i svensk tradition. Stockholm: Prisma. Jonsson, Bengt R. 1967. Svensk balladtradition I. Balladkällor och balladtyper. Svenskt visarkivs handlingar 1. Stockholm: Svenskt visarkiv. Jonsson, Bengt R. (huvudred.), Jansson, Sven-Bertil (textred.), Jersild, Margareta (melodired.). 1996. Sveriges medeltida ballader 4:1. Stockholm: Svenskt visarkiv. Kværndrup, Sigurd. 2008. Ridderen, jomfruen og den tredje. Studier i Växjö-samlingens ballader. I En värld för sig själv. Nya studier i medeltida ballader. G. Byrman (red). Växjö: Växjö University Press, s. 73–144. /Boel Lindberg
Överst till vänster på sidan (ovanför balladtexten) står [överstruket]: Melodi No 12 (Hyltén-Cavallius hand). George Stephens har gjort följande ändringar på manuskriptet: Ändrat strofnumreringen från arabiska till romerska siffror. Tillfogat beteckningen ”A” överst på sidan och under denna skrivit in ”Lördags-ridten” samt ”Ifrån Gotland”. Infogat text till strof 6, slutet av strof 9:1 och samtidigt i samma strof strukit texten ”vatten och land/jag rest i sju konungariken” (Hyltén-Cavallius hand). Vidare har Stephens tillfogat text till omkväde och slutrad i strof 12. Sverige Stockholm Kungliga biblioteket (KB) arkiv Vs 3:4 nr 185 A Lördags-Ridten Kaptenskan Anna Ehrenström f. Gråberg Gunnar Olof Hyltén-Cavallius strof 1-5, 7-12 a. George Stephens beteckning, titel, proveniensangivelse, strof 6, slutet av strof 9:1, första ordet i strof 11:1, omkväde i strof 12, strofnumrering med romerska siffror, samt omkvädesmarkering i strof 2 Gunnar Olof Hyltén-Cavallius 1842 Gotland
Det var allt om en Lördags-qväll . Jag skulle till min käresta rida . För rummerummemennerej Jag skulle till min käresta rida . Så gick jag mig i stallen in Och klappade blacken på länden . Så red jag mig i rosende-lund fick jag höra foglarne sjunga . Hvad är det jag hör , hvad sjungen ni för ? då tänkte jag att kärestan var döder . Så red jag mig litet längre fram fick jag höra klockorna ringa . Hvad är det jag hör , hvad ringen j för ? Då tänkte jag att kärestan var döder . Så gick jag mig på kyrkgården in der fick jag se gräfvarena grafva . Hvad är det jag ser , hvem grafven ni för då fick jag höra kärestan var döder . Och rest hafver jag öfver sju konungariken , men aldrig får jag se hennes like . Hennes kinder de voro så rosende-röd . Hennes bröst voro hvita som silke . Och mist har jag far och mist har jag mor , Och mist har jag guldet det röda . Men ingen sorg tvingar mig så hårdt som denna tvingar mig till döda . För rummerummemennerej , Som denna tvingar mig till döda .