]> Jungfrun förvandlad till lind Maid transformed into lime-tree Jomfruen i linden <!-- Visans titel (om inte titel anges som SMB-titel ovan) --> Linnéuniversitetet Conversion to Menotic XML Boel Lindberg Eleonor Andersson Linnéuniversitetet Linnéuniversitetet Växjö 12 Hb A 30 Äldre episka visor (Medeltida ballader) - Naturmytiska visor<note></note> Källans text är en delvis bearbetad avskrift av manuskriptet Vs 4, s. 113–114 på Kungliga biblioteket (KB), Stockholm, som 1845 insändes eller möjligen direkt överlämnades till G. O. Hyltén-Cavallius. Melodin är en bearbetad version av den melodi upptecknad av G. O. Hyltén-Cavallius som finns på KB Vs 3:4 nr 266:6. Se vidare den längre kommentar som följer efter balladtexten. Manuskriptets titel är skriven på "arkaisk" engelska: "ÐE MAIDEN AND ÐE BIRCH" med genomstruket D för den bestämda artikeln. Omkvädena utskrivna i strof 1 och 8, markerade i strof 2. Strof 1:1: "Välvast" skrivs "välvas" i textunderlägget. Strof 6:3: under "så" står "?till". Sannolikt markerar Stephens på detta sätt att "så" på originalmanuskriptet kan tolkas som "till". Klav, taktartsbeteckning och taktindelning saknas. Ett lodrätt streck i slutet av system 1 anger frasslut. System 1: Textunderlägget: under ordet "ek" står ett överstruket ord som kan tydas som "ek". Ovanför ordet "ek" står ett överstruket ord som kan tydas som "lind". Denna uppteckning av "Jungfrun och Björken", som är en variant av balladtypen SMB 12 Jungfrun förvandlad till lind, finns bevarad i tre manuskript. Två av dessa – Vs 4, s. 113–114 och Vs 3:3 nr 266 b – finns på Kungliga biblioteket (KB) i Stockholm. Det tredje manuskriptet, GSMS 96.a-b, har återfunnits i George Stephens manuskriptsamling på Växjö stadsbibliotek. Det sistnämnda manuskriptet är den källa vi utgår från i denna publicering i Visdatabasen. Texten på Vs 4, s. 113–114 är sannolikt en primäruppteckning av balladen nedskriven av en okänd person. Det finns ingen melodi på detta manuskript. Vs 3:3 nr 266 b innehåller en renskrift av texten på Vs 4-manuskriptet samt en inklistrad pappersremsa med en melodiuppteckning underlagd med texten till balladens strof 1. Noterna och textunderläggningen är skrivna av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius medan övrig text på manuskriptet är skriven av George Stephens. Texten på Vs 4, s. 113–114 tillsammans med melodin på Vs 3:3 nr 266 b har används som källa för publicering av uppteckningen som SMB 12 H i Sveriges medeltida ballader 1 [SMB I], s. 91–92 (Jonsson m.fl. (red), 1983; Vs 3:3 nr 266 b har i här felaktigt fått beteckningen "266:6"). Texten på GSMS 96.a-b har skrivits av George Stephens. Den utgör också en avskrift av Vs 4, s. 113–114 och är identisk med den avskrift som finns på Vs 3:3 nr 266 b vilket innebär att samma avskrivningsfel finns på båda manuskripten. Skrivfelet finns på rad 3 i sista strofen. Primäruppteckningen har här "Då får jag Glädje för aller min sorg" medan de två avskrifterna har "Då får jag glädje för aller mer". En möjlig förklaring kan vara att Stephens tolkat "min" som "mer" (en läsning av ms som inte är otänkbar) och sedan missat att skriva av radens sista ord. På GSMS 96.a finns också på samma sätt som på Vs 3:3 nr 266 b inklistrade noter underlagda med texten till strof 1. Både noter och text är också här skrivna av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius. Melodiförloppet skiljer sig emellertid en del från det som tecknats upp på Vs 3:3 nr 266 b. Även i textunderläggningen finns det skillnader mellan de två manuskripten. Förhållandet mellan de tre manuskripten kan illustreras så här: [Bild, reds. anm.] Skillnaderna mellan Hyltén-Cavallius två melodiuppteckningar är ganska stora. Ett rimligt antagande är att melodin på GSMS 96.a representerar en bearbetning och förbättring av den mer skissartade nedteckning av melodin som noterna på Vs 3:3 nr 226 b återger (jfr SMB I, s. 92 där en transkribering av melodin liksom en noggrann beskrivning av melodiuppteckningen redovisas). Melodiutskriften på GSMS 96.a saknar de frasstreck som på Vs 3:3 nr 266 b satts ut för varje halv rad. Noteringen på Vs 3:3 nr 226 b tyder vidare på att Hyltén-Cavallius haft problem med att uppfatta det inledande melodisprånget för texten "Välvast du ek" och att han här prövar sig fram med såväl en ren kvart, som en stor och en liten ters. I GSMS har däremot det inledande intervallet bestämts till ett kvartssprång och denna melodirörelse återkommer sedan tre gånger i visan. De största skillnaderna mellan melodiuppteckningarna finns dock i melodin för slutomkvädet. På detta ställe i GSMS är melodin mer avrundad med stegvisa rörelser. Den får också en klar a-mollprägel genom tonen giss (system 4, not 4). Vs 3:3 nr 266 b har på motsvarande ställe ett g och melodiförloppet innehåller både ett stigande kvartssprång och ett fallande språng över en stor ters som ger omkvädet en mer instabil karaktär. De ändringar i textunderläggningen till melodin som skett på GSMS 96.a representerar möjligen också förbättringar eller korrigeringar som Hyltén-Cavallius tyckt vara lämpliga. Första strofraden i textunderläggningen har således ändrats från "Välvast du ek och välvast du björk" (Vs 3:3 nr 266 b) till "Välvas du ek [med "ek" först struket och "lind" tillskrivet ovanför som sedan också strukits och ersatts med "ek" igen!] och välvas du bök". En annan möjlig förklaring till skillnaderna mellan melodiuppteckningarna är att Hyltén-Cavallius vid två olika tillfällen försökt teckna ner melodin. Som här nedan skall visas kan detta mycket väl ha skett under den tid balladens meddelare, kallad "Halta-Kajsa", ingick i Hyltén-Cavallius hushåll som barnpiga. För SMB 12 H Jungfrun förvandlad till lind anges att uppteckningen av balladen på Vs 4, s. 113–114 är gjord av "okänd person och 1845 insänd till G. O. Hyltén-Cavallius" (SMB I I, s. 91). Vidare anges att Catrina Andersdotter ("Halta-Kajsa") från Agunnaryd i Småland är meddelare. Denna information finns också hos Jonsson I (1967), s. 546–547. Vi har i denna publicering övertagit dessa uppgifter om proveniens, upptecknare och meddelare. Det finns dock några oklarheter i källorna som gör att uppgifterna kan ifrågasättas. En oklarhet gäller frågan om Vs 4, s. 113–114 verkligen insänts till Hyltén-Cavallius. På manuskriptet finns det nämligen av Hyltén-Cavallius tydligt antecknat "Agunnaryd Sn, d. 10 mars 1845. Halta-Kajsa" (med "Halta-Kajsa" ändrat från "Halta-Malin"). Samma anteckning vad gäller tid och plats finns på tre andra uppteckningar efter "Halta-Kajsa" som Jonsson redovisar (a.a. s. 546). Det förefaller därför märkligt att uppteckningen på Vs 4, s. 113–114 skulle ha insänts till Hyltén-Cavallius samma dag som han direkt tecknade upp andra visor efter "Halta-Kajsa" på plats i Agunnaryd. En möjlig förklaring kan vara att den okända person som skrivit ner balladtexten på Vs 4. s. 113–114 är "Halta-Kajsa" själv och att Hyltén-Cavallius i ren distraktion först råkade kalla henne "Halta-Malin" när hon gav honom uppteckningen. Det kan här vara på sin plats att hänvisa till litteratur som behandlar den viktiga roll "Halta-Kajsa" kom att spela i Hyltén-Cavallius uppteckningsverksamhet. Han beskriver själv kontakterna med henne i sina postumt utgivna memoarer Ur mitt framfarna lif (1929) s. 102–103. Här framgår bl.a. att hon under en period var anställd som barnflicka hos honom i Stockholm och att han då dagligen förde samtal med henne om småländska folkliga traditioner och trosföreställningar. Jonsson har forskat vidare om henne i Agunnaryds kyrkoarkivalier och på denna väg bl.a. fått fram hennes fullständiga namn (Jonsson 1967, s. 546). N. A. Bringéus bidrar i sitt arbete Gunnar Olof Hyltén-Cavallius som etnolog. En studie kring Wärend och Wirdarne med en i detta sammanhang viktig upplysning om att "Halta-Kajsa" var åtminstone läskunnig (Bringéus, 1966, s. 115). Vidare behandlas hennes roll inom balladtraditionen i uppsatsen "'Spegel, Spegel på väggen där…' En studie kring balladens textliga funktion i kvinnliga traditionsbärares liv under 1800-talet" (Eriksson & Henriksson, 2005, s. 34–35). Magnus Gustafsson lyfter slutligen fram Catrina Andersdotters viktiga roll som traditionsbärare i "En verld för sig sjelf. Några huvudlinjer i småländskt vis- och balladsamlande" (2008, s. 396–398). Eftersom Hyltén-Cavallius melodiuppteckningar finns inklistrade på Stephens båda avskrifter av texten på Vs 4, s. 113–114 är det troligt att manuskripten iordningställdes någon gång under åren 1845–1851, dvs. efter det att primäruppteckningen gjordes eller mottogs i Agunnaryd den 10 mars 1945 och före Stephens avfärd till Köpenhamn 1851. Inom detta tidsspann ryms möjligheten att Hyltén-Cavallius kompletterade och förbättrade både text och melodi vid ett antal tillfällen efter det att "Halta-Kajsa" från sensommaren 1848 var barnflicka hos honom i Stockholm (Bringéus, 1966, s. 114). Stephens arbete med avskrifterna – eller mer adekvat Stephens renskrivningsarbete – ingick i den plan att ge ut en samlad visutgåva som Hyltén-Cavallius och Stephens var engagerade i under dessa år. Stephens och Hyltén-Cavallius delade bostad under större delen av 1840-talet då detta arbete pågick (jfr Eriksson, 2008, s. 189–224). Vår här publicerade variant av balladen Jungfrun omvandlad till lind diskuteras relativt utförligt av Gunilla Byrman och Boel Lindberg i "Nytt balladfynd med melodiuppteckningar – några teoretiska utgångspunkter" (2007, s. 225–236). Deras framställning bör bedömas utifrån de begränsade kunskaper om den nyupptäckta manuskriptsamlingen efter George Stephens (GSMS) som fanns då artikeln skrevs. Sigurd Kværndrup redovisar kortfattat handlingen i balladtypen SMB 12 Jungfrun förvandlad till lind i den genomgång av ballader i GSMS som han gjorde 2006–2007 (Kværndrup, 2008, s. 80–81). Han kommenterar här också de två varianter av balladen som återfunnits i GSMS. Den ena av dessa, en avskrift gjord av Stephens av primäruppteckningsmaterialet till SMB 12 G, representerar en mer fullödig variant av typberättelsen. Catrina Andersdotters version av balladen (dvs. SMB 12 Ha och Hb) uppfattar han däremot som en förkrympt variant "på vej over i legendevisegenren" (a.a., s. 80). Kværndrups tolkning att den melodi som finns på GSMS 96.a skiljer sig helt från den melodi som finns på Vs 3:3 nr 266 b kan ifrågasättas. Melodierna kan, som jag redan påpekat här ovan, betraktas som olika stadier i upptecknings-/ transkriberingsprocessen. För denna tolkning talar också det faktum att det är Hyltén-Cavallius som gjort båda nedteckningarna. Kværndrup har felaktigt utgått från att Stephens skrivit både melodi och text på GSMS 96.a. Sven-Bertil Jansson gör en infallsrik analys av balladtypen SMB 12 Jungfrun förvandlad till lind i Den levande balladen (1999, s. 149–150). Se också publicerade uppteckningar A–K av balladtypen i Jonsson m.fl. (red) Sveriges medeltida ballader 1 (1983, s. 302–330). Bengt R. Jonsson redovisar de uppteckningar av balladen som återfunnits svenska källor i Svensk balladtradition I (1967, s. 726). En variant av Jungfrun förvandlad till lind – SMB 12 E efter pigan Eva Persdotter, Källås, Säby socken i, Småland – finns tolkad i klingande form på CD-utgåvan Höök! (1995). Susanne Rosenberg sjunger här visan ackompanjerad av en instrumentalensemble (spår 24). Referenser: Eriksson, Karin. 2008. En bortglömd manuskriptsamling. George Stephens efterlämnade uppteckningar. I En värld för sig själv. Nya studier i medeltida ballader, G. Byrman (red). Växjö: Växjö University Press, s. 189–223. Bringéus, Nils-Arvid. 1966. Gunnar Olof Hyltén-Cavallius som etnolog. En studie kring Wärend och Wirdarne. Stockholm: Nordiska museet. (Nordiska museets handlingar: 63). Byrman, Gunilla och Lindberg, Boel. 2007. Nytt balladfynd med melodiuppteckningar – några teoretiska utgångspunkter. I Vokal folkemusikk verden rundt, I. Bergheim (red). Trondheim: Tapir Akademisk Forlag, s. 225–236. Gustafsson, Magnus. 2008. "En verld för sig sjelf". Några huvudlinjer i småländskt vis- och balladsamlande. I En värld för sig själv. Nya studier i medeltida ballader, G. Byrman (red). Växjö: Växjö University Press, s. 377–420. Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof. 1929. Ur mitt framfarna lif. Hågkomster och anteckningar. Stockholm: Norstedts. Höök! 1995. Höök! musik bland stadsmusikanter, krigsfångar och mästertjuvar: musik ur svenska handskrifter från 1600- och 1700-talen. Göteborg: Drone. Jansson, Sven-Bertil. 1999. Den levande balladen. Medeltida ballad i svensk tradition. Stockholm: Prisma. Jonsson, Bengt R. (huvudred.), Jansson, Sven-Bertil (textred.), Jersild, Margareta (melodired.). 1983. Sveriges medeltida ballader 1. Stockholm: Svenskt visarkiv. Jonsson, Bengt R. 1967. Svensk balladtradition I. Balladkällor och balladtyper. Svenskt visarkivs handlingar 1. Stockholm: Svenskt visarkiv. Kværndrup, Sigurd. 2008. Ridderen, jomfruen og den tredje. Studier i Växjö-samlingens ballader. I En värld för sig själv. Nya studier i medeltida ballader, G. Byrman (red). Växjö: Växjö University Press, s. 73–144. /Boel Lindberg
Manuskriptblad 1: Överst till vänster bredvid titeln finns stämpeln "BIBLIOTHECA WEXIONENSIS". Överst på sida 1 står "ÐE MAIDEN AND ÐE BIRCH." Därunder står "(Jungfrun och Björken)". På nästa rad proveniensbestämningen: "From S. Småland". Sverige Växjö Växjö stadsbibliotek arkiv George Stephens manuskriptsamling (GSMS) 96.a 96.b ÐE MAIDEN AND ÐE BIRCH Catrina Andersdotter "Halta-Kajsa" George Stephens Gunnar-Olof Hyltén-Cavallius Ca 1845-1860 Agunnaryds socken, Småland
Välvast du Ek , och välvast du Björk , Så liten en stund ; För alltid står du så grön som en lök . Jag talar nu vid mitt sötaste lif , om en afton . Du må icke ve och väla mig , För bättre har Herren skapat dig . När du sitter inne och kläder din kropp , Så står jag ute så frusen om topp . När du sitter inne och kammar ditt hår , Så står jag ute både vinter och vår . När der komma friare och fria till dig , Så komma der skönjare och skönja mig . Se'n hugga de mig så rent omkull , Se'n hugga de mig så träffena tunn . Så hugga de mig till kyrko-skrud , Derunder viges mång syndiger brud . Se'n hugga de mig till en kyrko-dörr , Så liten en stund ; Då får jag glädje för aller mer . Jag talar nu vid mitt sötaste lif , om en afton .